Kan en nämndeman verkligen glömma..?

Sveriges Radios Kaliber har gått igenom domar från 2021–2025. Granskningen visar att 43 nämndemän dömdes för brott under samma period som de hade uppdraget att döma andra. Det handlar om allt från rattfylleri och bedrägeri till grov kvinnofridskränkning och våldtäkt.

Det är allvarligt. Den som får förtroendet att döma andra måste själv vara laglydig och ha ett gott omdöme. Där finns inget att ursäkta.

Men jag reagerar när de 43 fallen nästan blir en dom över hela nämndemannasystemet. Sverige har omkring 8 500 nämndemän. De medverkar i tiotusentals rättegångar och de allra flesta sköter uppdraget seriöst. De ska inte bära skulden för vad 43 personer har gjort.

Kalibers granskning omfattar dessutom fem juristdomare som begick brott under sin tjänstgöring. Ingen skulle därför vilja avskaffa juristdomarna. Samma rimliga bedömning måste gälla för nämndemännen.

Därmed är saken inte ur världen.Några ska ha varit dömda redan innan de valdes till nämndemän, men ändå ha godkänts av både partiet och domstolen. Då räcker det inte att tala om individuellt ansvar. Då måste också systemet granskas.

Partierna ansvarar för kandidaternas allmänna lämplighet och domstolarna för kontrollen av laglydigheten. Hur kunde personer med tidigare domar passera båda leden? Vem kontrollerade vad och hur följs nya omständigheter upp under mandatperioden?

Sedan finns en fråga som sällan diskuteras. Vart vänder man sig om en nämndeman uppträder olämpligt?

Man kan kontakta domstolen där nämndemannen tjänstgör, i första hand lagmannen eller domstolsledningen. Om något händer under en förhandling bör det tas upp med rättens ordförande. Vid misstanke om brott ska polisen kontaktas. Det är domstolen som prövar avstängning och entledigande.

Men vet människor detta?

Finns tydliga rutiner vid alla domstolar?

Hur tas uppgifterna emot och dokumenteras?

Hur ser man till att både uppgiftslämnaren och den utpekade behandlas rättssäkert?

Här borde det finnas en enkel och enhetlig nationell ordning. Den som vill uppmärksamma ett missförhållande ska inte behöva gissa vart man ska vända sig.

Fler registerkontroller löser inte heller hela problemet. Ett belastningsregister visar vad någon har gjort tidigare. Det säger mindre om personens omdöme, förståelse för domarrollen eller förmåga att agera självständigt och opartiskt.

Därför behövs ordentlig introduktion, utbildning, mentorskap och fortlöpande stöd. Höga krav på nämndemän måste följas av ett lika tydligt ansvar från partierna, domstolarna och staten.

Riksrevisionen granskar nu regeringens, Domstolsverkets och domstolarnas arbete med nämndemän.

Partiernas nomineringar och de politiska valen ingår däremot inte. Risken är att glappet mellan nominering, val och domstolskontroll inte blir ordentligt belyst.

Här bör Nämndemännens Riksförbund vara tydligt.

NRF bör kräva ett nationellt och rättssäkert system för kontroll, uppföljning, rapportering och utbildning.

De 43 fallen är personliga och allvarliga misslyckanden. Men om redan dömda personer har kunnat nomineras, väljas och godkännas finns även brister i systemet.

Felet är inte att Sverige har nämndemän.

Felet är att samhället ännu inte fullt ut har tagit ansvar för hur de rekryteras, kontrolleras, utbildas och följs upp.

Vi nämndemän ska inte bli jurister. Vi ska helt enkelt bli bättre nämndemän.