Kan svenska nämndemän hamna i en rättegång om folkmord?

När jag tog del av frågan om folkmord i Kvartal började jag fundera över något som ligger närmare vårt eget uppdrag. Kan vi som svenska nämndemän få ansvar för att döma i ett sådant mål?

Svaret är ja. Vid en huvudförhandling om folkmord i svensk tingsrätt medverkar nämndemän tillsammans med juristdomare. Huvudregeln är en juristdomare och tre nämndemän, med möjlighet att förstärka rätten. Det är alltså ett ansvar som faktiskt ryms inom vårt uppdrag.

Men vad är egentligen ett folkmord?

I svensk lag krävs ett syfte att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp som sådan. Dessutom måste någon av de handlingar som lagen räknar upp ha begåtts. Det kan vara dödande, allvarlig skada eller svårt lidande, förintande levnadsvillkor, åtgärder som förhindrar födslar eller tvångsöverföring av barn till en annan grupp.

Det avgörande är därför både handlingarna och förintelsesyftet. Antalet döda är betydelsefullt, men det finns ingen siffergräns som automatiskt gör ett massdödande till folkmord.

Förintelsen är ett tydligt exempel, med Nazitysklands systematiska förföljelse och mord på omkring sex miljoner judar. I Rwanda 1994 riktades folkmordet mot tutsierna. Händelseförloppen skilde sig åt, men angreppen var riktade mot människor som tillhörde den grupp som skulle förintas.

Srebrenica visar samtidigt att folkmord kan vara geografiskt avgränsat. Internationella domstolen fastställde att dödandet där 1995 begicks med avsikt att delvis förinta den bosnienmuslimska gruppen i området. Hela folkgruppen behöver alltså inte angripas överallt.

Hur ska vi då se på USA atombomber över Hiroshima och Nagasaki? Eller de allierades bombningar av Hamburg och Dresden?

Atombomberna i augusti 1945 orsakade ett oerhört mänskligt lidande, med omedelbar massdöd och långvariga skador. Hamburg och Dresden visar att också konventionella bomber kunde ödelägga städer och döda stora mängder civila. I Hamburg krävde eldstormen tiotusentals människoliv.

Dessa jämförelser ställer den juridiska skillnaden på sin spets. Att avsiktligt förstöra en stad eller försöka tvinga fram kapitulation är inte i sig detsamma som att ha syftet att förinta en skyddad folkgrupp. Truman angav kapitulation och krigets avslutande som motiv. Den brittiska bombstrategin omfattade angrepp mot den civila arbetskraften för att besegra Tyskland. Sådana uppgivna motiv måste granskas kritiskt och utgör inga automatiska rättfärdiganden.

Min poäng är att förödelsens omfattning inte ensam avgör brottsrubriceringen. Ett militärt mål utesluter heller inte att ett förintelsesyfte kan finnas samtidigt. Bedömningen måste grundas på bevisningen. Och de historiska angreppens rättsliga ansvar måste bedömas med hänsyn till den rätt som gällde när de begicks.

Även handlingar som inte uppfyller kraven för folkmord kan utgöra mycket allvarliga krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. Att skilja mellan brotten innebär ingen värdering av vilka offer som led mest.

Samma noggrannhet behövs när vi diskuterar Gaza.

FN oberoende undersökningskommission drog i september 2025 slutsatsen att Israel hade begått folkmord i Gaza. ICJ beslut om tillfälliga skyddsåtgärder är däremot inte slutliga avgöranden om att folkmord har begåtts. En undersökningskommissions slutsatser och en domstols slutliga prövning har olika rättslig ställning.

För oss som dömer blir frågan vad bevisningen visar om den åtalades gärningar och syfte. Varken politisk övertygelse eller starka känslor får ersätta den prövningen. En fällande svensk brottmålsdom kräver att ansvaret är styrkt utom rimligt tvivel.

Det för oss tillbaka till nämndemannauppdraget. Vi kan behöva bedöma vittnesmål genom tolk, förstå främmande konfliktmiljöer och ta del av djupt påfrestande berättelser. Samtidigt ska vi behålla koncentrationen, värna opartiskheten och våga ställa frågor när något är oklart.

Därför menar jag att domstolarna måste ge nämndemän i sådana mål särskild förberedelse, begriplig juridisk vägledning och tillräcklig tid för överläggning. Det behövs också genomtänkta former för återhämtning, stöd och säkerhet.

Svensk lag ger oss ansvar att medverka även när anklagelserna gäller folkmord. Då måste förutsättningarna att fullgöra uppdraget motsvara ansvaret. Rättssäkerheten kräver både att de skyldiga kan dömas och att ingen döms utan tillräcklig bevisning.

Hälsar
Lasse Reuterberg
Nämndeman och ordförande i Södertörns Nmf