Domare har högt förtroende. Men gäller det också oss nämndemän?
Ibland säger en undersökning mer genom det den inte visar än genom det den faktiskt mäter. Ipsos stora förtroendemätning 2026 är ett sådant exempel.
I Sverige får domare ett förtroendenetto på plus 33 procentenheter. Det bygger på att 49 procent ser domare som pålitliga och 16 procent som opålitliga. Det är ett starkt resultat. Samtidigt får vanliga människor plus 8 medan politiker hamnar på minus 38.
Där någonstans blir det intressant för oss nämndemän.
Vi är vanliga medborgare som fått ett ovanligt stort ansvar. Men vi är också nominerade av politiska partier. Två grupper med mycket olika förtroende möts alltså i vårt uppdrag.
Gäller det höga förtroendet för domare också oss nämndemän?
Det vet vi inte. Ipsos skiljer inte mellan juristdomare och nämndemän. Kanske tänker människor främst på juristdomare när de får frågan. Kanske vet många inte ens vilken roll vi har.
Ett ansvar som få känner till
I många brottmål sitter tre nämndemän tillsammans med en juristdomare. Alla har var sin röst. Vi deltar i avgörandet av både skuld och påföljd.
Det är inget symboliskt uppdrag. Vi har verklig makt över andra människors liv.
Men hur många utanför domstolarna känner till detta? Och hur påverkas förtroendet när människor får veta att vi saknar juridisk utbildning men ändå har samma rösträtt som juristdomaren?
Det är frågor jag gärna skulle vilja få undersökta.
Kunskap får inte vara en medlemsförmån
Förtroendet för nämndemän handlar inte bara om hur vi utses. Det handlar också om våra kunskaper och vår förmåga att göra självständiga bedömningar.
Därför är utbildning och fortbildning så viktiga. Men här finns ett problem som vi inom nämndemannarörelsen själva behöver diskutera.
I dag är det bara omkring en tredjedel av landets nämndemän som är medlemmar i en nämndemannaförening. De övriga två tredjedelarna står utanför den organiserade föreningsverksamheten.
Ska då kunskap, information och möjligheten att utvecklas i uppdraget i praktiken främst komma dem till del som betalat en medlemsavgift?
Jag tycker inte det.
Vi dömer under samma lagar, har samma ansvar och förväntas uppfylla samma krav på rättssäkerhet. Då borde också alla nämndemän ha möjlighet att ta del av den kunskap och det erfarenhetsutbyte som föreningarna kan erbjuda.
Kunskap som stärker rättssäkerheten ska inte vara en exklusiv medlemsförmån.
Det betyder inte att medlemskap saknar värde. Föreningarna behöver medlemmar, ekonomi och engagerade människor. Men vår viktigaste uppgift borde vara att bidra till bättre nämndemän, inte att begränsa verksamheten till dem som betalar.
Förtroendet börjar hos oss själva
Ipsos undersökning ger inget svar på hur stort förtroendet för nämndemän är. Men den påminner oss om något viktigt.
Vi kan inte förutsätta att domstolarnas goda anseende automatiskt innebär att människor känner samma förtroende för oss.
Det måste vi förtjäna genom kunskap, omdöme, självständighet och ett seriöst förhållningssätt till uppdraget.
Och då behöver vi tänka större än våra medlemsregister.
Om vi vill stärka förtroendet för nämndemannasystemet måste vi också vilja stärka alla nämndemän. Inte bara den tredjedel som betalat sin medlemsavgift.
Lasse Reuterberg
Nämndeman och ordförande i Södertörns Nämndemannaförening
Källa
Ipsos, Global Trustworthiness Index 2026, september 2026.
https://www.ipsos.com/sites/default/files/ct/news/documents/2026-09/Ipsos-Global-Trustworthiness-Index-2026.pdf